Livet går vidare (2)
Allting gick så snabbt, helt plötsligt stog jag och Scarlett utanför Jorviks ridskola. Jag gick efter Scarlett in i stallet.
-Här är han, sa Scarlett stolt.
Jag granskade den fina hingsten nogrant, det var nog den finaste häst jag sett.
-Han är jätte vacker, fick jag fram.
Helt plötsligt ekade ett högt skri över ridskolan, jag sprang ut ur stallet med Scarlett hack i häl. En kille höll i ett grimskaft till en grimma som satt på en kritvit häst. Helt vild. Hästen skriade och sparkade. Hon högg i luften efter allt hon såg. Plösligt fick det vita stoet för sig att döda den stackars killen. Hon reste sig högt bakbenen och utan att tänka mig för sprang jag så snabbt jag kunde mot stoet och killen. Jag sprang i mellan dom, höll upp händerna mot stoet och skrek:
-STOPP!
Stoet ställde sig på alla fyra igen och stirrade på mig, en hemsk tystnad bröt ut.
Efter som att ingen sa någonting tog jag grimskaften och ledde stoet till närmaste tomma hage. Killen som nu satt på marken stirrade tomt framför sig. Ingen sa ett ord. Scarlett stog orörlig och stirrade på mig.
-T-Tack.., sa killen med darrig röst.
-Det var inget, log jag tillbaka. Ska vi gå tillbaka Scarlett?
Scarlett nickade.
När vi gick genom ridskolans grind hörde jag stoet gnägga efter mig.
-Jag kommer tillbaka, sa jag tyst för mig själv. Jag lovar..
-Wow! Jag har aldrig sett nått liknande, Silver respekterade dig! sa Scarlett förvånat när vi var på väg tillbaka till Jarlaheim.
Jag log bara som svar.
Väl tillbaka vid dörren till vårat "hus" som mer såg ut som en stuga, öppnade jag långsamt dörren.
-Hallå, mamma?
-Du är tillbaka!
Mamma kom fram till mig, hon hade visst duschat och fixat till sig. Så här fin hade hon nog aldrig varit!
-Jag har gjort i ording mat, köttbullar och makaroner, log hon. Det är bara att gå in i köket och ta för sig.
Jag sprang in i köket och tog en stor portion. Jag åt som om jag aldrig sett mat förr.
Dagen efter var det dags för skolan. Eller som jag kallar den, fängelset. Alla stirrade på mig när jag satt i klassrummet. Jag och "killen" som tydligen hette Måns, gick tydligen i samma klass.
Efter skolan, när jag skulle gå hem, såg en grupp betydligt äldre killar framme på vägen. Jag smög närmare och gömde mig i buske i diket. När jag kom närmare såg jag vad de gjorde; retade Måns. En av killarna hade knuffat omkull honom så han satt på vägen.
-Lilla Måns, ända killen i skolan som rider, fnissade en kille. Och som blev räddad av en tjej!
Jag såg rädslan i Måns ögon. Jag tyckte så synd om honom, men vad kunde jag göra?
-Jag kan inte lämna honom där, tänkte jag.
Jag tog ett ljupt andetag och reste mig upp.
-Låt honom va! Hur kan ni gå på någon som är yngre än er? IDIOTER!!
Killarna vände sig om. De flinade när de såg mig, jag kan förstå det. Jag ser inte klok ut i mitt korta, svarta hår som står åt alla håll, mina säckiga byxor och min alldeles för stora tröja.
-Och vad hade du tänkt göra åt det då? sa en kille.
Jag gick långsamt fram och sparkade till killen på smalbenet. Han tog tag i min tröja drog mig närmare honom. När han precis höjde handen för att slå till mig har jag ett skri, ett skri som jag känner igen.
Plösligt stormar Silver ut ur skogen och går till attack mot killen som håller i mig. Hon knuffar omkull honom och reser sig på bakbenen. Jag kanske inte gillar den här killen, men jag kan inte låta Silver döda honom.
-Nej Silver! NEJ!
Silvers hovar slår ner på sidan av killen. Hon frustar surt mot honom. Sedan kommer hon fram till mig. Jag håller ut handen och blundar. Jag känner hur hon sätter mulen mot min handflata. Plötsligt känner jag hur en hand tar tag i min arm. Det är en av de andra killarna. Han drar mig mot sig och Silver gnäggar argt. Jag slår till killen med min andra hand och springer mot Silver. Utan att tänka mig för kastar jag mig upp på hennes rygg och hon reser sig på bakbenen, men inte för att jag ska ramla av, för att killarna ska hålla sig på avstånd. Sedan galopperar vi iväg.
Silver stannade på gårdplanen och jag hoppade av. Alla på ridskolan hade samlats runt oss. De viskade till varandra. Scarlett kom fram och kramade mig.
-Vad har hänt? Mår du bra?? frågade hon oroligt.
-Allt är bra, log jag. Jag berättar sen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vart en väldigt lång del, men det var för att ni ska ha nått att läsa, bloggen kommer bli oaktiv. Det är sommar och jag har mycket att göra ;D Jaja, hoppas ni gillade delen! :)
