Thunder, del 1
-Wildboy! Kom du gubben!
Hingsten kom travande fram till flickan som stod vid grinden och väntade. Hon smekta hans vackra gyllene päls och tog bort några kardborrar ur hans svarta glänsande man. Hon hade inte kommit bra överens med den stotliga hästen från början, när hon ropade kom han inte, det var som om han inte kände igen sitt eget namn. Men det hade ändrats ganska fort.
-Melissa, kom nu, vi har inte hela dagen på oss!
Flickan ryckte till och vände sig om. Där stod hennes bästis Lova med sin häst Stormprice.
-Förlåt Lova, jag..
-Jag vet, du dagdrömde igen! skrattade Lova.
Melissa tog ut sin häst ur hagen, och sedan gick hon och Lova ner till stallet, men de gick inte in. De ställde sina hästar vid vägen och knöt grimskaften i järnringar.
-Ska vi rida på fältet eller i skogen?
Lova visste redan svaret på den frågan, så Melissa log bara till svar. När de sadlat klart red de ut på vägen till skogen. Sedan omslöt träden dem och myggorna hittade till deras bara armar. Men de hade inte tid att tänka på den saken, de bara njöt av all tid de fick med varandra och sina hästar. Men ingen av dem kunde ana att allt snart skulle förändras..
-Titta!
Melissa pekar längre fram på stigen.
-Det kommer nån, känner du henne eller?
-Nä, men det känns bara inte bra..
Flickan kom ridande på ett svart sto. När hon kom närmare lyste hennes ögon upp.
-Thunder!!!!
Wildboy ryckte till, men gnäggade glatt tillbaka.
-Åh, Thunder, jag trodde du var borta föralltid!
Först nu insåg Melissa att hon pratade med Wildboy.
-Ursäkta, men du måste missta dig, detta är min häst Wildboy.
-Wildboy? WILDBOY?!??!
Hennes ögon vart mörka, de förut lysande ögonen hade helt förlorat sin glöd.
-Ja, ledsen om du trodde det var din häst, men vi säger till om vi ser honom.
Melissa trodde bara att hon tagit fel.
-TROR DU ATT JAG ÄR DUM ELLER?!!!?
Flickans ögon blixtrade av ilska.
-Nej, men..
-Det där är min häst, du har stulit honom! Han heter inte Wildboy, hans bror heter Wildboy, han är vit, och det är inte Thunder! Han heter Thunderspirit!!!
Nu började ilskan koka i Melissas kropp.
Hon kan inte komma och säga att jag har stulit honom, han är min! tänkte hon ilsket.
-Du kan inte anklaga mig för att göra nått sånt!
-Men det är ju du som sitter på honom..
-Men jag köpte ju honom av en kvinna som heter Veronika, det kanske är hon som har stulit honom..
Melissa var förvirrad, men allt stämde.. Han hade ju tidigare inte reagerat på namnet Wildboy..
-Mm, så kanske det är, men vi har inga bevis.. Jag måste iallafall ta med Thunder hem. Jag hämtar honom imorgon, vart bor han? frågade flickan.
-Vingården, mumlade Melissa.
Så, gillade ni min lilla novell, ska jag fortsätta eller börja på en ny?
